Dogmabroderi

  

I  dogmabroderi börjar man experimentera med olika material och tekniker utifrån givna ganska snäva ramar. Ex brodera fem cirklar med gult garn i  plattsöm på ett tefärgat tyg.

 Vad det skall användas till är inte det primära utan det får  tiden utvisa , om det överhuvudtaget blir något mer än broderi- och det är gott nog.

Det har varit lusten att förnya själva broderiet som gjorde  att Jytte Harboesgaard   tänkte ut detta sätt att använda broderi.

"Ett sätt att tänka som redan fanns för 2500 år sedan, bland de grekiska filosoferna", kan man läsa i förordet till den E-bok som finns att köpa på Jytte Harboesgaard hemsida. av "En särskild mening eller lärosentens som man skulle följa och inte ifrågasätta. Senare har vi stött på dogmabegreppet hos filmregissörer på 1990-talet, där de ville framhäva själva historien och skådespelandet, framför den yttre ramen, skriver textilformgivare och konsthistoriker Lisbeth Tolstrup.

 

Nåväl, jag tycker om att brodera förutsättningslöst- blir det något så blir det...och dogma broderiet ger mig det rummet att brodera i.

Text på vitt bomullstyg, rivna  i centimeterbreda remsor formade på svart bakgrund och nedsydda med gröna förstygn kan bli så här:

Vikta pappersremsor i forma av galler  nedsydda med förstygn och fyllda med korsade stygn i mellanrummen:

Färgleverering i olika ljust blå-turkosa färger i kedjestygn:

Röda ystygn i cirkel  på svart mönstrat tyg :

Förstygn på olika sätt

Kreta stygn i olika bruna nyanser

Sök på Facebok så hittar du en Dogmagrupp som är intressant att följa eller gå med i!

Halskragen

Så blev då min halskrage färdig...

mormor virkade spetsar

 Min mormor Hilda virkade spetsar till alla barnbarnen. En uppsättning bestod av spetsar  till örngott och överlakan. Två av varje så det räckte till två sängar. 

Mitt minne av henne  var att hon virkade varje ledig stund men jag tror att det var när hon slutade med sömnaden, dvs när hon gick i pension. Minnet är ju inte alltid att lita på... 

Mormor var sömmerska gift med en skräddare. Det var skillnad på titlarna för i tiden... men morfar var utbildad skräddare vilket min mormor nog inte var- det fanns inte tid och utrymme för det i hennes liv. De träffades för övrig när morfar gjorde skräddarpraktik i Örnsköldsvik och det gick som det brukar mormor blev gravid och flyttade så småningom med morfar till Linköping där de startade ett litet skrädderi. 

Plastfodralet med alla virknålar hittade jag i min mammas lådor... vill tro att det är mormors...

Jag kan inte påstå att just virkningen gått i arv från mormor utan mer det textila kunnandet och intresset.

Men kom att tänka på mormor och hennes spetsrullar när jag själv satt och virkade i betydligt tjockare garn och med grövre virknål.

Det är definitivt inte någon spets men mönstret påminner...

Mitt virkade ska bli en halskrage/halstub eller vad det kan heta. 

Mönstret kommer från Järbos nya kollektion ARV         https://www.jarbo.se/sv/arv-2020.html

Ekofärgning

 Ekologisk färgning- växtfärgning-Eko print  kärt barn har många namn..

På 1970 och 80 talet växtfärgade jag mycket. Bara garn- vävde och stickade med det.

För några år sedan upptäckte jag växfärgat pånytt- nu heter det ofta  Ekofärgning...  och på både tyg, garn och papper.

Jag har upptäckt att växtfärgat tyg- både bomull, ull och linne ger fina bakgrundstyger att brodera på.

Här är ett axplock

Här ett ex på allehanda grönsaksskal som får bilda färgbad...

Eucalyptus - finns ibland i blomsterhandeln- på ofärgat samt ljust färgat linne-

ofärgat linne

samma tyg som ovan nu infärgat med Daggkåpa

vassvippor som tygtyck

en hel hög infärgat med Vass- i rostfri gryta, i järngryta alunbeta obetat... det blir som det blir

Vass i järngryta  - undanställt och bortglömt på altanen- oj vilket färg!!!

Första bilden på ett påbörjat  broderi med ekoprintade tyger... återkommer om hur det utvecklas...

det ska skickas runt till olika brodöser som ska sätta sin prägel på det. 

 

Porträtt

 Under en ganska lång tid har jag ägnat mig åt att då och då  brodera porträtt. 

På för mig kända personer, dvs familjen samt  påhittade ansikten.

Min man... lila lintråd på kaffefärgat bomullstyg. Efterstygn

okänd kvinna... mest  efterstygn 

ytterligare en okänd kvinna... för att få riktigt frossa i färger-  mest schatterstygn,  

del av broderi med min mormor Hilda- flätad bakgrund - mest förstygn

försök till självporträtt - förlagan ritat med förbundna ögon

säkert 15 år gammalt broderi- 

ytterligare ett  av de äldre broderierna 

min dotter som barn... på flätad bakgrund där broderiet behöver framträda tydligare- det ska bli ifyllt vartefter... mest förstygn

Axplock ur Utställning på Leksands kulturhus juni 2020

 

Lapptäcken sydda av Lisa Karlsson

Grönklitt juni 2020

Vi i familjen har en del i ett av alla  små hus i Grönklitt/Orsa dit vi åker med jämna mellanrum. Ibland är det bara Anders och jag, ibland något av barnen och barnbarnen i sällsynta fall lyckas hela familjen att hitta en tid tillsammans i huset.

Nu i juni var Anders och jag där några dagar. Vi vandrar en hel del i omgivningarna och tar även bilen ett stycke längre bort.

I år hittade vi flera  nya utflyktsmål- bl.a. tjärnarna  Musi, Björntjärn samt Lintjärn. Alla på vägen mellan Grönklitt och Mora-(vägen över Vomhus.)

Turen runt Björntjärn är ca 5-6 km från vår stuga. Den tog vi två gånger- inte samma dag- för Anders tappade bort sin "torka pannan trasa". Det gjorde ju inget egentligen men vi vill ju inte skräpa ner...

Obrukbar eka fanns vid ett vindskyddet vid tjärnen. Det var en av de varma dagarna (28-30 grader) så vi gick på morgonen men det var ändå många blinningar som ville åt vårt blod.

 Många stora myrstackar fanns att titta på. Myrorna är intressanta djur...

Förra året hittade vi Ätjärn och en av dagarna tog vi bilen dit. Där var det varken mygg, blinningar eller myrstackar bara fina vyer och en mycket lätt vandring på 5 km runt tjärnen.

När vi såg skylten med texten Musi på trodde vi att det var något roligt för barnen... men när vi Googlat på namnet upptäckte vi att det var en tjärn i närheten av Ätjärn.

Vi tog bilen dit dagen därpå och det var ett äventyr. GPS i all ära men sanddynsvägar hade vi inte räknat med... en fyrhjuling hade behövts.  Musi är en liten vacker tjärn med klarblått vatten och den ska vi besöka mer  men  till fots nästa gång! Vi har hittat ett annat sätt att ta oss dit utan att behöva ha hjärtat i halsgropen.

Hemma vid stugan blir det mycket bokläsning, broderi och stickning.och bad förståss i Rädsjön  som ligger ca 500 m från vår stuga.

Kvällsbad är inte dumt!