Tänkvärt...
som jag hittat någonstans bland nätets alla trådar...

”Ett liv är som ett lapptäcke av udda tygbitar, som osynlig sömmerska har sytt ihop.

Där finns tummade, blodröda bitar av gräl,

den guldgula pajen som mormor bakade om söndagarna i sitt doftande

kök, där finns lysande färger från lyckliga stunder utflykter,

solnedgångar och skratt

- och alla lapparna måste finnas med i vårt livs gobeläng, även de kalla, vita som är tvivel och ensamhet.

Alla livets färger fogas samman med den gröna tråd som betyder mognad och utveckling. Vi består av en blandning av känslor och erfarenheter. 
Många gånger skulle vi vilja klippa bort en smärtsam minnesruta. 
Men utan den skulle skönheten i lapptäcket gå förlorad, för då skulle kontrasterna försvinna. Om en bit tas bort, blir det som återstår blekt och ofullständigt.

Kan jag acceptera att även det som smärtar mig idag är en del av min skönhet?"


                                                                                      Tyvärr vet jag inte vems om skrivit det...