ANNICKAS BYRÅ

ANNICKAS BYRÅ
ALLT FÅR PLATS I MIN BYRÅ- DET FINNS HUR MÅNGA LÅDOR SOM HELST!

7 mars 2021

Triptyk

 

                 

En av Uppgifterna på Västerbergs folkhögskola var att brodera tre broderier som har ett gemensamt tema, en triptyk.

Vi skulle utgår från en egen skiss eller eget fotografi som vi skulle förändra genom att ändra storlek, färg, göra en rörelse, tänka hur det skulle sett ut över tid osv.

 

Jag utgick från den här bilden som är ett fotografi på en docka, som fanns i mitt  fotoalbum i datorn. Dockan  är en kopia av Degas lilla bronsfigur Ballerina. Grundmönstret  är från en amerikansk Clothdoll sida på internet. Jag tror att jag sydde dockan  för 15 - 16 år sedan.




Jag förstorade vissa delar av den fotograferade dockan och lekte  lite med dessa fotografier  fotoprogrammet som finns på min dator.




    

Jag har genomgående använt chiffong i några få färger - mörkblått, vitt och aprikos  och blå, lila, grå/silverfärgat samt  vita broderigarner i olika tjocklek.  Bakgrunden är en gammal linnehandduk samt lite spets. Jag använde många olika stygn i dessa broderier;  strösselstygn, kråkspark, efterstygn, skuggsöm, bottensöm, knutar samt brysselsöm. Lite hår från den riktiga dockan fanns kvar i mina gömmor som jag använde på ett av broderierna.



Här står Ballerina omgiven av de små 15x15 stora broderierna. Då för ett år sedan tyckte jag inte om slutresultatet. Jag hade arbetat intensivt med broderierna, samtidigt dog en nära anhörig under tiden - med allt vad det innebär-  De blev mörka och dystra tyckte jag. 

Men  det var intressant  att använda sig av  något som jag skapat själv. Jag har ju flera dockor att använda mig av så med tiden kan det  kanske bli mer transformationer av det som redan en gång var  skapat av mig... En form av återbruk skulle man kunna säga...    

 

 

 

       

 

2 kommentarer:

Gudrun sa...

Vilka fantastiska skapelser du gjort, tror du haft mycket glädje att "föda" fram dem .Så spännande att se hur du valt ut detaljer att jobba vidare med.

Katarina sa...

Intressant sätt att arbeta på. Hoppas du tycker bättre om dem nu när ett år gått, eller kommer ledsamheten tillbaks när du ser dem? kram Katarina