Lizzie

 

Mitt namn är Aurum tribus pollicen men kallas mest för Lizzie.

I den svarta lavasanden hittar jag allt jag vill äta. Om det inte finns något i sanden finns det alltid något gott inne i de taggiga buskagen.  Mest äter jag  insekter,  mindre djur som sniglar, spindlar och larver.  Vatten som är så gott  är ibland svårt att få tag på- rent vatten alltså...Jag får leta...

Hur jag får tag på krypen, undrar ni kanske? -Jo, jag paralyserar dem med mina ögon- skickar ut små fina ljusstrålar, eftersom de små krypen  ofta är så fascinerade av mina guldklor så hinner de inte iväg - de små rackarna..

På min rygg bor det alltid små djur. Ibland ramlar de av och då passar jag på att äta upp dem...

Jag sover på dagen och delar av natten, gömd bland taggiga buskar och stenar, jag tycker inte om att visa mig i ljuset.

De som är elaka säger att jag har liten hjärna och rör mig långsamt men jag tycker allt att de har fel! 

Hälsningar från Lizzie och hennes skapare

( Detta var en del i utbildningen på Västerbergs folkhögskola 2018-2020, Skulpturalt broderi )